Våren är här

och jag sitter och syr om gardiner till köket så jag slipper ha julgardiner till påsk. Vi har varit ut och krattat snö idag, Charlie och jag...han har rymt över till grannen ett par gånger och jag har varit över och hämtat  honom. Lite duster har vi haft men inte så illa som det brukar vara.

Däremot har han kommit upp i åldern då han ska testa rejält...är det han eller matte som bestämmer.
Han kröp under trappen på framsidan och hittade något ätbart (som luktade vedervärdigt). Jag efter och fick tag på honom...då kom morrandet...från svansen ända upp till strupen...lyckades få upp munnen på honom och skaka ut det han tagit sedan var det bara att snabbt som sjutton dra ut fingrarna ur munnen på honom innan han slog igen käftarna...jag vill ju behålla mina fingrar ett tag till. Morrandet fortsatte rejält och han gav inte med sig förrän jag la honom på rygg men det bestämt NEJ!....efter det gjorde han precis som han skulle ...pussade mattes fingrar rejält och vi var sams igen...nu har han lärt sig för stunden att ännu så länge är det matte som bestämmer.

Snön smälter som smör i solsken och vi har hittat massor av snödroppar på tomten...överallt på gräsmattan kommer de upp och jag är så glad för vi har inte haft några snödroppar på något annat ställe vi bott på.

Sedan har jag fått klara besked....syjobbet jag hoppas på har jag fått beställning på....10 st överdrag ska jag sy till torsdagen efter påsk. Jag får betalt för de 10 det jag begär men efter det får jag veta om jag får fortsätta att så åt dem eller inte...men det är i alla fall en start..även om det inte är dags att registrera firman ännu.
Materialet är beställt och ska komma denna veckan så jag hoppas det gör det annars blir det ingen sömn alls utan bara sy dygnet runt.

Nu har jag två nätters arbete framför mig men förhoppningsvis 5 timmars sömn efter natten innan Charlie väcker mig...tur att Janne är ledig i påsk så man kan sova då.

Charlie första utställning

resulterade inte i någon rosett...inte ens ett Hederspris fick vi...men vad spelar det för roll. Han fick jättefin kritik förutom att han är lite för tunn i kroppen ännu...och han är lite för smal sa uppfödaren...och jag som varit så orolig för att han var för mullig...ha ha, där fick jag...det är bara att öka ut matdosen lite grand.

Han gick tillsammans med 3 andra han valpar i ungefär samma åldersgrupp. Den hanen som kom på första plats hade bättre hull och var lite kraftigare än vår prins men...han har absolut inte Charlies vackra huvud.

Även om vi inte fick något pris så är han i alla fall VÄRLDENS VACKRASTA GOLDEN i mina ögon och det kommer han alltid att vara.

Vi träffade även kullsyster Diwa som var lite mindre än Charlie men han är inte så mycket större än jag trodde.

Charlie och Diwa

Jag är inte världens bästa fotograf men här kommer lite bilder från utställningen i alla fall

Pappa Cliff var ju också med och ställde ut

Dagen innan utställningen så blev han badad och som belöning fick han naturligtvis ett grisöra

och det var ju bara så gott...

Sedan tog vi ett litet kul foto på honom...som bevisar att han faktiskt är en riktig linslus

Det var allt om utställningen mina vänner. Det var roligt, spännande och härligt. Charlie gick bra i ringen med uppfödarens hjälp och vi kommer att besöka mera utställningar men då ska jag försöka ta honom själv har jag tänkt mig.

Även idag, som är dagen efter, är han lite medtagen. Det var en rejäl upplevelse för vår lilla prins.

En härlig dag

har det varit idag. När Charlie tog sin förmiddagslur så var vi iväg och månadshandlade.
När han ätit sin lunch (och vi vår förstås) så åkte vi till Hundparken (en stor rastgård för hundar här i Enköping). Där träffade vi en 9-månaders Schabrador och det blev full fart. Charlie hade verkligen roligt även om de inte var kvar så lång stund så fick han busa av sig rejält. Att vi sedan hittade en fotboll som kommit fram i tövädret gjorde ju inte saken sämre, det blev en stunds busa med den också så nu måste vi köpa en fotboll till honom.

Efter det var han helt slut, han orkade knappt sitta upp i bilen. Bilturerna går mycket bättre nu sedan vi ställde ut reseburen i bilen. Det är bättre för honom att sitta i den och jag tror han känner sig tryggare i den än att sitta på baksätet. Han känner ju igen den också eftersom den stod i hallen innan vi köpte Bia bädden till honom.

När han hade slumrat så passade vi på att åka till Västerås. Först var vi in på Bygg-Max och köpte en innerdörr...så nu äntligen har vi dörren till Syverkstan och så snart den är på plats kan vi börja riva mellanväggen mellan rummen. VI ÄR PÅ GÅNG...Jippie....

Sedan fortsatte vi till El-Giganten....de hade en drive så äntligen fick jag den kaffebryggaren jag väntat på i två år. En Mocca Master. Jag drack kaffe bryggt i en sådan när jag var på Quilt Camp första (och enda) gången (hittills) och sedan dess har jag velat ha en men de är så dyra, men nu hade de dumpat priset rejält så då slog vi till. Tyvärr måste jag säga, så måste vi åka tillbaka med den i morgon för det var något fel på emaljen på värmeplattan såg jag när jag kom in efter Charlies kvällspromenad. Det var en skada i emaljen lika stor som en 50-öring och var små emaljbitar över hela bänken. Förhoppningsvis hinner Janne byta den i morgon. Tur att gamla bryggaren fortfarande är kvar.

Så något sytt har det ju inte blivit och nu är jag så trött så jag ska krypa i säng.
I morgon kväll är sista mönsterkonstruktions kursen men förhoppningsvis blir det en fortsättning till hösten och på lördag är det jättespännande för då ska vi ställa ut Charlie för första gången så håll tummarna att min Vilda och Vackra lilla Prins gör bra ifrån sig. Naturligtvis kommer kameran att tas med så det blir nog några bilder tagna.

Så länge sedan jag skrev

men nu så äntligen har jag en liten stund över att sitta framför datan.
Det har varit mycket jobba och alldeles för lite sova för mig. Men jag har i alla fall kommit fram till varför det är sådant strul mellan Charlie och mig....han känner helt enkelt av att jag är stressad. Jackie var väldigt känslig och kände hela tiden vilken känsostämning jag var i men jag trodde inte att Charlie skulle göra det. Han är ju så ung ännu. Men nu har jag fått klart för mig att det är så. Jag har som sagt sovit alldeles för lite och det gör att jag blir enormt stressad. Så nu har jag varit ledig ett par dagar (läs nätter) och fått sova ut en del (även om han kommer och väcker mig kl 06 för att kolla om jag ligger i sängen) och det gör att jag känner mig betydligt lugnare till sinnet. Vilket i sin tur har resulterat i att Charlie är betydligt lugnare på våra promenader och lyssnar mycket bättre när jag säger till honom. Beviset fick jag igår när jag var på väg att stressa upp mig och då var det dags igen...bit, bit, bit...så snart man säger till honom. Han biter alltså inte för att vara elak utan han blir tvärspeedad när jag blir stressad och då biter han.
Idag har allt flutit på perfekt. Promenaderna har varit lugna och sköna, visst lite bus har det varit men inte som tidigare. Solen har skinit, han har tuggat pinnar, ätit nypon och rönnbär...ja säg vad han inte äter när vi är ute och går....och så har han träffat en häst för första gången...oj vilken reaktion det blev.
Han skällde och morrade och raggen stod på ända....och jag som trodde han skulle bli rädd. Men hästen var lugnt och bara stod och tittade på honom och ryttaren tyckte att Charlie var duktig som inte blev rädd. Han är en riktig tuffin vår lilla prins. När sedan hästen försvann var han på väg att klättra över ett staket för att komma efter och när vi såg honom på vägen en bit längre bort sedan så skällde han ut honom igen....
Sedan blev han akut kissnödig och när vi kom hem så åt han lunch och slocknade i korgen flera timmar framåt.
Ja korgen ja...det har han ingen längre...han har fått en egen säng...


























Och här kommer lite mera bilder på vår lill-prins/monster

Har ni tröttnat på bilder nu? Tänkte tala om att jag trots allt har hunnit sy lite grand även om jag inte hunnit blogga...

Först ut på bild är en kaffefilter hållare som redan gått iväg till kunden. Hon blev jättenöjd.

Ytterligare en kaffefilterhållare. Denna ligger i mitt lager tills vidare.

Sedan har jag även sytt mars blocket i Bomen Scrappy Happy. Det blev väldigt bra tycker jag.

 Ja det var allt hade att berätta för stunden. Nu ska jag snart krypa i säng och med lite tur får jag sova lite längre i morgon eftersom husse är ledig från jobbet.

Nu är det solsken igen

både utomhus och så börjar molnen skingras i mitt hjärta. Efter en relativ lugn morgon så tog vi en promenad på lite över en timme, Charlie och jag. Jag vet att det är långa promenader för en valp, men promenaden i sig själv är inte så lång, däremot tar det lite tid för honom för det ska nosas, kissas, funderas, lyssnas på ljud, vädras i luften, tuggas pinnar, äta löv och mycket mycket mera.
Kanske är det att jag "gnällde" av mig i morse som gjorde att det kändes bättre eller kanske är det att jag har ändrat attityd gentemot Charlie och är mera bestämd. Det viktigaste är i alla fall att det gick bra och framför allt att det kändes bra.
Så nu är det lunch som gäller för oss båda två och sedan en stunds vila. Jag ska jobba två nätter igen (något som jag inte hade tagit med i beräkningen) så det behövs lite extra sömn idag med tanke på det fåtal timmar som blev igår.

Katastrof och diverse pladder

God morgon! Ja det har inte hänt något katastrofalt här förutom att när jag vaknade i morse eller snarare när Charlie väckte mig så snöade det! Vem stal min vår? Det har ju droppat från taken i flera dagar nu och våren var verkligen på väg och ett tag i morse var det jättestora flingor. Enligt tidningen skulle det bli sol idag och ett par grader varmt?!
Ja jag vet att det bara är mars men jag är så trött på vintern nu.

Janne sa en dag när han läst min blogg att jag låter så positiv och kanske är det så att jag bara skriver när det känns bra allting så nu blir det en ändring på det.
Igår kändes det verkligen som en katastrof. Jag sov 3½ timme efter att ha jobbat natt (ja jag vet, alldeles för lite) Charlie var jättebråkig och rymde över till grannarnas tomt. Det var bara att pulsa i en meter snö och hämta honom. När jag sedan lyckades få tag på honom så var det bara bita och riva i kläderna som gällde, hur mycket jag än "nejade" honom.
Stundtals känns det jättejobbigt med Charlie och det gör mig så ledsen. Det var ju inte så här det skulle vara att få en valp i huset. Det skulle ju bli ljuvligt, underbart och jätteroligt! Och när jag sedan läser på Lizzans blogg och hur underbart de har det med valpen så blir jag ännu mera ledsen över att jag känner så här.
Var jag inte redo för en valp igen? Var det för tidigt efter Jackies bortgång? Är det något fel på mig när jag känner så här och tycker allt är jobbigt?

Men det är ju inte jobbigt jämt. Stundtals har vi det underbart och jätteroligt. Trots katastrofen igår på dan så hade vi en underbar promenad igår kväll och han var jätteduktig.
Han har ju faktiskt lärt sig massor...att sitta innanför dörren innan vi går ut, att vänta på "varsågod" innan han får äta, att inte hoppa upp på bänkarna trots att katterna får göra det.

Kanske är jag bara nere i en liten deprissionsväng pga för lite sömn. I alla fall känns det bra att få "tala ut" om det hela. Och kanske finns det någon som läser detta som kan ge mig lite råd och tips....eller bara muntra upp mig lite för det är precis vad jag skulle behöva just nu.

Så var det måndag igen...

och tiden går så fort så det känns som om det bara är måndag och fredag i veckorna. Tiden numera kretsar bara runt jobb och att (försöka) uppfostra Charlie...vilket inte går så bra som vi hoppats. Han är busig och lyssnar inte alls när han är på det humöret, visst han är bara 4 månader ännu men lite borde han väl ha lärt sig...och om jag tänker efter så har han ju gjort det också även om han fortfarande tror att gästsängen och soffan är hans plats i hemmet så vet han i alla fall att man sitter ner innan man blir serverad maten och man sitter ner innan man går ut genom dörren. Nej nu låter jag lite gnällig, han är en underbar kille och vi älskar honom över allt annat och kanske är det också så att vi har varit lite dåliga på att visa hur det ska vara.
Ja, ja tids nog blir det nog ordning på honom också.

Jag har fått en eventuell sykund, kan man säga så....
Jag blev ju uppvaktad av Uppsala Nya Tidning när jag fyllde 50 år (hua) och de skrev om min dröm att få starta eget.
För inte så länge sedan ringde det en herre till mig och talade om att han ville ha hjälp att sy upp överdrag till dynor till en speciell sorts gunga som han och en kamrat har konstruerat. Så det jag ska göra nu är att sy en prototyp för att se vad kostnaden för arbetet kan bli. Sedan får vi se vad det leder till...kanske, kanske kan det leda till att jag får ett fast syjobb och kan registrera min firma. Så håll tummarna go vänner....