somnade min far in lugnt och stilla.
Det är konstigt egentligen att jag kallar honom för min far nu först för jag har alltid kallat honom vid namn när jag pratat om honom.
Mamma och pappa skildes när jag var ett år så jag har inga som helst minnen av honom som liten. Innan jag kom upp i tonåren så fick jag hjälp av
BUP i Uppsala att komma i kontakt med honom och träffade honom då 2 gånger som jag kan minnas. Sedan när jag flyttade hemifrån så gjorde jag ett nytt försök att hålla kontakten. Det var hela tiden jag som tog kontakt och efter en period så upphörde även det.
På min namnsdag förra året så kom det ett
gratulationskort från honom. Jag blev så förvånad men samtidigt tror jag lite glad. Skulle det nu äntligen bli ett möte så jag kunde få svar på mina frågor. Jag skrev ett långt brev och berättade om hur livet var och att Janne och jag var på väg att flytta hem till
Uppland. Naturligtvis blev det en innerligt väntande på posten varje dag men det enda som kom var ett julkort och sedan var det tyst igen. Det var bara att inse att det inte skulle bli något möte denna gången heller.
För en vecka sedan fick jag ett samtal från min äldsta syster som talade om att han hade åkt upp på lasarettet för han var väldigt dålig. Så pass dålig att de inte ville operera honom ännu.
I slutet av förra veckan kom det ett
sms från henne att hon åkt upp för han var nu väldigt dålig och hon ville stötta vår äldsta bror som är den enda av oss syskon som växt upp hos vår far.
Min äldsta syster har de senaste åren även hon haft kontakt med vår far och träffat honom med jämna mellanrum.
När jag slog på min mobil i går eftermiddag efter att jag sovit färdigt efter nattens jobb så fanns meddelandet där att vår far somnat in lugnt och stilla kl 07.30 på morgonen.
Det känns så konstigt, nu får jag aldrig svar på mina frågor. Jag kan ju inte säga att jag saknar honom för man kan ju inte sakna någon som man aldrig känt. Men trots det så sörjer jag honom.
Jag kommer att åka på jordfästningen när den blir av för att ta ett sista farväl av honom och för att stötta får äldsta bror.
Så mina kära vänner. Livet är kort och skört. Man vet aldrig när det kan ta slut. Så var rädd om era nära och kära, glöm allt gammalt groll som kan tänkas finnas där och förlåt varandra. Har du några frågor så försök få svar på dem medans det ännu finns en chans, tids nog kan det vara försent.