Igår var vi på temakväll hos veterinären. Jag har varit på denna temakvällen en gång förrut men det skadade inte med en lite påminnelse och så fick vi presenter...bl a en böjbar termometer och ett reflex halsband och så en ny kampleksak till Charlie.
På veterinärkliniken jobbar vår "privatlärare" som jag kallar henne. När temakvällen var slut pratade vi mycket om Charlie och våra problem med honom. Charlie behöver ha struktur i sitt liv. Han behöver förstå att det är vi som är flockledare och som ska lösa problemen med bl a valpar som är jobbiga och hundar som inte är snälla. Det är inte hans arbete. Han behöver träna sig på att vara passiv bl a när han ser andra hundar leka i rastgården. Han ska kunna gå vid min sida kopplad eller okopplad på rastgården med andra hundar.
Stora krav känns det som men samtidigt så känns det som om det är rätt det hon säger.
Jag känner mig oerhört splittrad i detta. Jag vet hur roligt han har i rastgården när han leker men samtidigt så har det varit en hel del problem där med valpar som han inte "lyssnar på" när de visar sig undergivna, hanhundar som han slåss med och lite annat.
Visst ska han ha lekkamrater, säger hon. Men det ska inte vara en massa okända hundar som han träffar utan en klick med hundar som han/jag litar på. Om jag släpper ihop honom med hundar som han blir osams med så blir det jag som förlorar tilliten i hans ögon för det är ju jag som flockledare som släppt in "icke snälla hundar" i flocken. Och det har hon ju rätt i.
Jag vet ju att han behöver få busa av sig och "vara hund" med jämna mellanrum, han har så mycket energi att göra av med men jag kanske måste hitta en annan lösning än just hund rastgården.
På hund rastgården finns ju också min mentor, som jag kallar henne. Hon har mycket goda råd att komma med och har hjälpt mig mycket men hon är ganska mycket emot "privatlärarens" arbetssätt. I alla fall har jag tolkar det som så.
Kanske jag borde sluta lyssna på alla människor råd och försöka lyssna på min magkänsla i stället.
Jag har ju märkt när vi går på promenad att Charlie verkar ganska stressad med jämna mellanrum. Han är hela tiden på helspänn och tror att det ska hända något hela tiden, något roligt, något spännande. Han är full av förväntan. Så den biten måste jag börja med, att han ska kunna gå lugnt vid min sida och inte hela tiden ha aktiviteter när vi är ute och går. På promenaden promenerar vi och rastar oss, inget annat. När han sedan lärt sig slappna av lite mera så kan man lägga in lite aktiviteter på promenaderna.
Söndagspromenaderna här i Enköping som nyligen startat ska jag fortsätta på för det är bra träning för honom att kunna gå tillsammans med andra hundar utan att få busa om och leka hela tiden men rastgårds träffarna känner jag att jag nog kanske behöver dra ner på lite grand. Kanske kan jag åka hem till min "mentor" och låta Charlie leka med hennes hundar där, för med dem har det aldrig varit några problem.
På något sätt ska vi hitta en lösning på detta, min lilla prins och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar