Det har varit tuffa dygn ett tag igen...

förra söndagen blev Charlie hängig, han var inte alls så pigg och glad som han brukar vara. På måndagen åkte vi till veterinären och tog prover men då var han ganska pigg när vi kom in, vi fick salva för ögoninfektion och ett special shampo för fläckarna på magen. Han åt ganska bra på måndagskvällen och på promenaden var han som vanligt.
På tisdagen var han hängig igen och jag tog tempen. Han hade 40,3 i feber. Panik, på telefon och ringde veterinären igen och fick en tid på fm. När vi var där, blev det mera prover, både blod och urin och han blev vara sämre och sämre.
Till slut fick han dropp och det var bara att stoppa in honom i bilen med dropp påse och allt och åka till Ultuna. En nervös färd....han låg på baksäter och jag satt i fram...när som helst kunde han få för sig att dra ut kanylen i framtassen. Tack och lov var han för slut för det och vi kom fram utan problem.
Där blev han inlagt för observation. På onsdagen rinde jag och han var lite piggare men de hade fortfarande inte kommit underfund med vad det var för fel på honom. Han hade fått antibiotika och de hade tagit röntgen plåtar på lungor och bukhåla...inga konstigheter där. Febern hade sjunkit lite och hans allmäntillstånd var mycket bättre.
På torsdagen ringde de från Ultuna och talade om att han var jättepigg och feberfri så på eftermiddagen fick jag hämta hem honom....vad underbart det var att se honom som vanligt igen...han var pigg och glad och drog som vanligt som en ardenner i kopplet.
Hemfärden gick bra förutom att vi fastnade i midsommar trafiken på E18 och resan hem tog två timmar i stället för 45 minuter.
Nu är han precis som vanligt förutom att han är som ett frimärken på oss...så snart någon av oss går in eller ut så följer han med. Han har knappt ro att vila alls...och det behöver han ju göra. Det blir korta promenader för honom nu ett tag. Vi trodde att när han varit hemma ett dygn så skulle "frimärket" lugna ner sig och han skulle bli som vanligt men han är fortfarande som ett frimärke och i längden blir det lite jobbigt att han ska vara med överallt hela tiden.
Visst är det skönt med en hund med flockkänsla men ibland kan det bli för mycket av det goda. Funderar på om jag skulle kunna utnyttja detta "frimärke" och få honom att förstå ordet kom lite bättre men då kanske man bara förstärker separationsångesten i stället. Svårt att veta detta.
Klicker träningen har fungerat bra inomhus och då var det dags att börja utomhus men t o m på tomten är det nästan för mycket störningar för honom och han reagerar inte på ljudet som han gjorde inomhus, det tar tid innan han tar ögonkontakt när man klickar.
Jag vet att jag kan ha lite bråttom med hans träning ibland, att jag går för fort framåt så jag vet inte om jag borde fortsätta inomhus ett tag till...svårt att veta även detta.

Mitt humör är i botten idag...vad jag än gör så blir jag irriterad och det innebär att jag inte vill göra något för om det jag gör går fel så blir jag ännu mera irriterad och då går jag bara omkring och gör ingenting och blir jättestressad över att jag inte får något gjort...svårt även här....

Så sammanfattningen blir att det är underbart att ha Charlie hemma igen, pigg, frisk och glad som han brukar vara men att denna dagen igen är bra eftersom mitt humör är för jävligt på ren svenska...det känns som om det ryker i öronen av frustration...t o m att handsy gick dåligt för tråden knutade sig hela tiden.

Hur jag ska bli på bättre humör vet jag inte men jag hoppas att detta går över snart.....*suck*