Men trots en härlig semester så var det så skönt att få komma hem. Västkusten har mycket vackert att uppleva så den biten säger jag inget om men tyvärr hade vi ju en riktig otur och blev grundligt lurade på läget vad det gällde huset vi hyrde för i stället för havsutsikt så blev det utsikt över en massa tak och folk jobbade nästan dygnet runt på tomterna kändes det som. Våra utflykter var härliga men så snart vi kom tillbaka till huset så blev man så deprimerad och det fanns inte ett skvatt att göra förutom att ta samma promenad varenda kväll och det tröttnar i alla fall jag ganska snart på. Men nu är det som det är och vi har lärt oss av vårt misstag.
Och en sak till har jag lärt mig...att om katterna kommer in springande och är lite smårädda så ska man stänga altandörren efter sig när man går in.
En av våra grannar har en svart hankatt, han ser ut som vår Sotis men har svans (hon har ju mist sin i en olycka) och ända sedan vi kom hit så har han varit på Sotis så snart han fått syn på henne och ska helt enkelt "spöa skiten ur henne". Visst Sotis är en tuffing och är van att få bestämma så det är klart att det är jobbigt när det helt plötsligt finns någon som är tuffare än henne men ikväll blev det lite för mycket även för mig så nästa gång jag ser honom på tomten får han en hink vatten över sig.
Jag hade precis slagit på datan i syrummet nere i källaren när jag hör ett vansinnigt oväsen från övervåningen och har väl aldrig kommit upp för källartrappen så fort som nu. Där är han och försöker klå henne igen...inne i vardagsrummet. När han får syn på mig så får han panik, och det kan jag väl förstå för jag misstänker att det brann i ögonen på mig och håret stod på ända...det rykte säkert ur öronen också (när det gäller mina barn är jag som en tigrinna) så han får panik och försöker ta sig ut genom altandörren men naturligtvis den sidan som är stängd så vänder han sig mot mig och slänger sig på min arm och river rejält, sedan på dörren igen och fel igen förstås så vänder han sig återigen mot mig och denna gången mot ansiktet...då skriker jag...jag har för första gången blivit rädd för en katt. Janne kommer farande när han hör mig skrika för han hade gått och lagt sig...och lyckas få ut den otäckingen...sedan blev det wiskey...ja inte att dricka även om det kändes som jag verkligen skulle behöva det...utan som sårtvättmedel för vi hade ingen sårtvätt hemma (också en undersköterska som inte har grejor till sårrengöring hemma)...attans vad det sved men det gjorde förhoppningsvis susen på bakterierna.
I morgon ska jag försöka sy lite grand, men det beror nog på vädret...blir det sol så är det trädgården som gäller.
2 kommentarer:
Men fy, vilken otäck katt. Flyga på dej! Inte nog med att han ger sej på katterna dina. Det var otäckt att läsa om.
Välkommen hem iaf. Hoppas ni klagade över utsikten ni blev lurade på.
Kram
Anette
Elaka katter är hemska.....
hoppas Du inte får nån otrevlig bakterie i klösmärkena.
Spännande att se vad du ska sy.
Kramar!
Skicka en kommentar