Torsdag 27 januari

Nu var det ett tag sedan jag var här igen men ibland blir det bara så att tiden inte räcker till eller det kommer annat emellan. Det har varit mycket Charlie här hemma ett tag nu, ja inte bara här hemma utan även på rastgården dit vi åker ca 2 gånger i veckan för att han ska få "vara hund" och få busa av sig ordentligt.
Vi har haft lite problem där, bl a att han blir rejält osams med en kastrerad hanhund, han kan bli arg på tikar som säger ifrån och han har även blivit rejält arg på valpar och inte tolkat deras signaler rätt när de är undergivna honom.
Med hjälp av min mentor bl a (hon vet nog inte att jag ser henne som det men det är hon i alla fall) så har vi kommit fram till att Charlies dåliga beteende helt enkelt berott på frustration. Jag ville att han skulle gå bredvid mig från bilen fram till grinden på rastgården och inte slänga sig ur bilen hur som helst och det var när jag började med detta som hans dåliga beteende dök upp.
Nu har jag försökt två gånger med att bara släppa ut honom ur bilen så han får springa fram till grinden som han vill...och se det fungerar så bra så....nu är det min glada, goa, busiga kille som är tillbaka i rastgården igen. Inget gruff mot varken tikar eller andra hanhundar. Vi har inte träffat någon valp ännu men vi ska nog göra som min mentor förslagit, att vi avvaktar ett tag till med ett möte med en valp så inte frustrationen kommer igång igen.
Tack Carina (min mentor) för allt stöd och alla råd jag har fått av dig. Det har betytt oerhört mycket för mig.

Ikväll har vi varit på handler kurs igen. Visst har jag sett att det har fungerat bättre mellan Charlie och mig. Vi har fått bättre kontakt och han lyssnar på ett helt annat sätt numera....men jag trodde aldrig att det syntes en sån stor skillnad...men de kommentarer jag fick ikväll värmde oerhört mycket.
"Är det verkligen samma hund du har med dig?" "Hur mycket har ni tränat egentligen?" "Så fantastiskt duktig han har blivit" "Vilken fin kontakt ni har numera"...och mycket mycket mera sånt.
Det var så roligt att höra, att känna att vi faktiskt har mycket bättre kontakt numera och att det inte bara var mitt önsketänkade som var i farten.
Visst gör han fortfarande små utfall för att hälsa på andra hundar på träningen men det är klart...massa golden och framför allt en massa tjejer...och Charlie älskar tikar....han gör allt för att charma dem min härliga prins.
Nu ligger han helt utslagen i korgen och sover. Det har tagit hårt på honom idag så jag misstänker att jag kommer att ha en ganska trött kille även i morgon.